Likabehandling

Suomen Kansanmusiikkiliittos jämställdhets- och likabehandlingsplan 2025-2026

Godkänd vid styrelsens möte 1/2023 (25.2.2023), uppdaterad 18.7.2025.

1. Utgångspunkt och syfte

Syftet med jämställdhetslagen är att förhindra diskriminering på grund av kön och främja jämställdheten mellan kvinnor och män samt att förbättra kvinnans ställning särskilt i arbetslivet. Lagen syftar också till att förhindra diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck. (Lag om jämställdhet mellan kvinnor och män 1986/609.)

Syftet med diskrimineringslagen är att främja likabehandling och förebygga diskriminering samt att effektivisera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering. Ingen får diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. (Diskrimineringslagen 2015.)

Syftet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att garantera personer med funktionsnedsättning fullt och likvärdigt åtnjutande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt att främja respekten för deras människovärde. (Godkänd av FN:s generalförsamling 2006. Finland ratificerade konventionen 2016.)

Enligt grundlagen innebär likabehandling likhet inför lagen, men också förbud mot diskriminering och trakasserier. Planen syftar till att förhindra all slags diskriminering, till exempel sådan som gäller kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, sexuell läggning, hälsotillstånd eller funktionsnedsättning.

2. Allmänna mål

Jämställdhet, likabehandling och respekt för människan är centrala värden som vi vill främja både som arbetsgivare och i vår verksamhet bland våra medlemmar, som består av folkmusikutövare. Förbundets syfte är att utveckla och bredda folkmusiken som hobby samt att främja samverkan mellan utövarna.

För att fullgöra sitt syfte ska förbundet:

– Främja grundandet av föreningar inom folkmusikbranschen samt stödja och handleda deras verksamhet

– Ordna presentations- och utbildningstillfällen kring folkmusik

– Ordna konserter och andra framträdanden

– Bedriva förlags- och publikationsverksamhet samt försäljning av produkter med anknytning till folkmusik

– Göra folkmusikverksamheten känd i olika medborgarkretsar

– Hålla kontakt med andra organisationer och sammanslutningar som främjar folkmusik

– Verka som sakkunnig- och intresseorganisation

– Främja branschens internationella verksamhet

– Främja förbundets syfte på andra motsvarande sätt

Mångfald, och att den värdesätts, är mervärden i Kansanmusiikkiliittos verksamhet som hjälper förbundet att nå sina mål som den samlande kraften för hela amatörfolkmusikfältet. För att vi bättre ska nå alla finländare som är intresserade av folkmusik som hobby ska personer i olika åldrar och med olika etniska och kulturella bakgrunder synas i olika sammanhang i förbundets verksamhet. Principerna om jämställdhet och enhetlig verksamhet ska iakttas i alla mål för förbundets verksamhet.

Jämställdhetsplaneringen och dess mål grundar sig på jämställdhetslagen, som särskilt gäller jämställdheten mellan kvinnor och män i arbetslivet. Målet är en jämnare könsfördelning i alla arbetsgemenskaper och uppgifter, jämställdhet i lönesättningen samt lika arbets- och utvecklingsmöjligheter för alla oberoende av kön, etnisk bakgrund osv.

Eftersom Kansanmusiikkiliitto har få anställda finns det ingen verklig möjlighet att personalen skulle bestå jämnt av företrädare för båda könen. I stället för att eftersträva en situation där den avlönade personalen har lika många företrädare för båda könen är det viktigare att vara medveten om och acceptera att det inte alltid är möjligt. Trots det fästs i förbundets verksamhet uppmärksamhet vid att verksamheten i övrigt är jämställd.

Den högsta beslutanderätten i förbundet utövas av Suomen Kansanmusiikkiliittos allmänna möten, där antalet röstberättigade mötesrepresentanter är bundet till medlemsföreningarnas medlemsantal. Varje medlemsförening kan vid det allmänna mötet utse en mötesrepresentant per påbörjat 50-tal medlemmar. Förbundets allmänna möte tillsätter styrelsen, som fattar besluten i den praktiska verksamheten. I styrelsen utövas beslutanderätten av den ordförande som höstmötet valt samt tio andra medlemmar och tio personliga suppleanter. Med hjälp av jämställdhets- och likabehandlingsplanen kan man se till att jämställdhet och likabehandling beaktas vid förbundets allmänna möten, bland annat i styrelsens personval, och att alla finländare som är intresserade av folkmusik som hobby — i olika åldrar och med olika etniska och kulturella bakgrunder — är likvärdigt representerade i förbundets verksamhet.

Målet för Suomen Kansanmusiikkiliittos jämställdhets- och likabehandlingsarbete är att det ska vara en del av förbundets vanliga vardag, verksamhet och uppföljning. För att nå målet utvecklar förbundet under planperioden 2023–2024 processerna, kommunikationen och kompetensen inom jämställdhets- och likabehandlingsarbetet.

3. Jämställdhetsläget våren 2025

Av Suomen Kansanmusiikkiliittos fast anställda är två kvinnor. Den ena av kvinnorna med fast anställning arbetar på deltid.

4. Jämställdhetsmål för 2025–2026

Kansanmusiikkiliitto har inte tidigare fäst uppmärksamhet vid målinriktat och aktivt jämställdhetsarbete. Förbundet har få anställda, och därför är det varken möjligt eller ens nödvändigt att eftersträva en jämn könsfördelning bland de anställda.

Under 2025–2026 fästs särskild uppmärksamhet vid att folkmusikutövare i olika åldrar, av olika kön och med olika etniska och kulturella bakgrunder syns likvärdigt i förbundets verksamhet och kommunikation. För att nå målen kommunicerar förbundet om sin verksamhet öppet, begripligt och med respekt för mångfalden. I vår kommunikation lyfter vi fram olika slags människor från folkmusikens breda fält.

Alla som deltar i förbundets verksamhet är likvärdiga oberoende av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning eller andra motsvarande personliga omständigheter. Vi förbinder också våra samarbetspartner till denna princip. I anslutning till detta preciserar vi också våra anvisningar för rapportering av och ingripande i olämpligt beteende.

För att främja likabehandlingen strävar förbundet efter att öka mångfalden bland sina medlemmar genom att i mån av möjlighet lyfta fram olika etniska grupper vid sina evenemang och i sin kommunikation, och verkar så att diskriminering och ojämlik behandling förebyggs på förhand. Suomen Kansanmusiikkiliitto vill genom sin egen verksamhet vara ett exempel och en inspiration för hela folkmusikfältet i arbetet för en mer jämställd och likvärdig verksamhet.

5. Uppföljning av planerna och målen

Förbundets styrelse ansvarar för uppföljningen av hur målen i jämställdhets- och likabehandlingsplanen uppnås. Styrelsen behandlar frågan vid behov, dock minst en gång per år.

Suomen Kansanmusiikkiliitto undertecknar och verkställer den finländska musikbranschens teser för att främja likabehandling, mångfald och jämställdhet.

6. Nyckelbegrepp

Tillgänglighet

Hur hittar olika människogrupper information om verksamheten och kan tryggt delta i den oberoende av till exempel språk, fysisk eller psykisk funktionsförmåga eller ekonomiska förutsättningar?

Delaktighet

Hur kan olika människor delta i och påverka frågor som intresserar och berör dem? Delaktighet beskriver individens anknytning till en gemenskap eller medverkan i processer som är viktiga för gemenskapen.

Mångfald

Hur beaktar och respekterar verksamheten människors olika egenskaper och identiteter i en trygg och positiv atmosfär? Varje människa har många egenskaper, bakgrunder och roller, och många av oss hör till olika grupper (kön, sexualitet, socioekonomisk ställning, ålder, boningsort, fysiska och psykiska egenskaper, funktionsnedsättning, utseende, religion, språk, kultur, etniska drag, politiska åsikter eller olika ideologier och övertygelser). Alla ska känna sig välkomna som de är, utan rädsla för diskriminering. Värt att uppmärksamma är hur minoritetsgruppernas egen kultur beaktas bland annat i planeringen, utbudet, innehållet och kommunikationen av tjänster.

Inklusion

Inklusion bygger på ett tänkesätt som utvecklats inom FN och som betonar alla funktionsnedsatta personers rätt att höra till vanliga gemenskaper i stället för att placeras i egna separata servicesystem. Med inklusion avses numera allmänt att höra till något, medlemskap och deltagande som likvärdig medlem oberoende av eventuell minoritetsstatus. (FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet, 1993; THL, “Vad är delaktighet?” 2017.)

Diskriminering

Enligt lagen förutsätter diskriminering att en person i en jämförbar situation har behandlats sämre än andra uttryckligen på grund av en eller flera personliga egenskaper. Enligt diskrimineringslagen är också trakasserier, en befallning eller instruktion att diskriminera samt förvägran av rimliga anpassningar diskriminering. Diskrimineringslagens diskrimineringsförbud tillämpas brett och omfattar i princip all privat och offentlig verksamhet. (Diskrimineringsombudsmannen)

Trakasserier

Trakasserier är ett beteende som avsiktligt eller faktiskt kränker en persons människovärde så att det skapas en nedvärderande, förödmjukande, hotfull, fientlig eller aggressiv stämning med anknytning till en förbjuden diskrimineringsgrund. I det här sammanhanget förstås beteende brett: det kan till exempel handla om tal, e-postmeddelanden, miner, gester, framläggande av osakligt material eller annan kommunikation. (Diskrimineringsombudsmannen)

Hinderfrihet

Hinderfrihet handlar om att beakta människors mångfald i planeringen och genomförandet av den byggda miljön. Det innebär tillgängliga tjänster, användbara redskap, begriplig information och möjlighet att delta i beslutsfattande som gäller en själv.

Hinderfrihet innebär också bland annat tillgängliga tjänster, användbara redskap, begriplig information och möjlighet att delta i beslutsfattande som gäller en själv. Hinderfrihet är likabehandling och en del av hållbar utveckling. (Invalidförbundet)

Tryggare rum

Principerna för ett tryggare rum är en feministisk gemensam metod och ett försök att skapa rutiner som får människor att känna sig trygga, ta ansvar i obekväma situationer, och ett försök att skapa sätt att förändra dessa obekväma situationer till det bättre i stället för att de bara ska tålas. Ordvalet ”tryggare” i stället för ”tryggt” syftar på tanken att sociala situationer alltid är interaktiva och öppna för missförstånd: ett helt tryggt rum kan inte med säkerhet skapas för alla, även om det är verksamhetens mål. Avsikten är också att få människor att fundera över sitt eget beteende och att aktivt ingripa i situationer. För att skapa ett tryggare rum uppställs vanligen spelregler som till exempel uppmuntrar till att undvika antaganden om en annan persons kön, etnicitet eller hälsotillstånd och till att respektera en annan persons fysiska integritet.

Normkritik

Normkritik innebär att kritiskt granska rådande normer i samhället, identifiera stereotyper och diskriminerande strukturer och sträva efter att förändra dem. Normerna skapar vår uppfattning om vad som är vanligt och vad som avviker från det vanliga. Normativitet gör osynlig. De som avviker från normerna beaktas inte i diskussioner och praxis; de syns inte i beslutsfattande positioner eller till exempel på scener på samma sätt som andra, och detta förstärker ofta normerna ytterligare. Alternativt uppfattas de som avviker från normen ofta som passiva “specialgrupper” som definieras enligt stereotypa antaganden.

Termen “tolerans” bygger på normativitet och ifrågasätter inte normerna bakom diskrimineringen. Likabehandlingen är däremot ovillkorlig och omistlig. Var och en är likvärdig med andra sådan som hen är. Normkritiskt tänkande vidgar insikten om de egna fördomarna, och att montera ned stereotyper hjälper en att på riktigt sätta sig in i en annan människas situation.

Ableism

Diskriminering av personer med funktionsnedsättning, dvs. ableism, tar sig uttryck i nedlåtande eller fientliga attityder mot personer med funktionsnedsättning, i våld eller i bristande hinderfrihet i omgivningen. Diskriminering av personer med funktionsnedsättning utan godtagbart skäl är enligt strafflagens 11 kap. 11 § kriminaliserad “i näringsverksamhet, yrkesutövning, betjäning av allmänheten, tjänsteutövning eller något annat offentligt uppdrag eller vid anordnande av en offentlig tillställning eller ett allmänt möte”. (FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning; Strafflagen 1999.)

Numera används termen också för antaganden om fysisk, psykisk och social förmåga — man antar till exempel att en livemusiker kan uppträda på scen inför publik. Det är bra att vidga tänkandet genom att granska vilka strukturella antaganden som är förknippade med en gemenskap eller arbetsmiljö och fundera på om till exempel en musikframförandesituation ibland kunde byggas upp på ett annat sätt.